Det lär bli svårt att få på plats en ny regering efter det italienska valet där varken vänstern, högern eller en missnöjeskomiker lyckades få tillräckligt med stöd från väljarna för att kunna driva en ordentlig politik på egen hand. Det ger bränsle till fortsatt oro i Europa.
Jag spelar fotboll varje söndag. I laget, som mest består av spanjorer, har vi också en italienare. Han kunde inte vara med i helgen eftersom han skulle åka till Rom och rösta. Eller som han själv uttryckte det: ”Jag måste åka och rösta mot clownen Berlosconi”. Marginalen var liten men denna gång fick inte clownen flest röster. Det fick istället en komiker.
Det italienska valest vinnare, om man nu ska utse någon, var missnöjespolitikern och stand-up-komikern Beppe Grillo som drog ihop flest röster, drygt 25 procent. Och bland dessa populistiska clowner och komiker blev teknokraten, reformförespråkaren och Brysselvännen Monti den stora förloraren. Tillsammans med resten av euroområdet.
Ingen av dessa kandidater kan regera utan stöd från någon av de andra. Vänstermittenkoalitionen har nämligen majoritet i underhuset medan högermittenkoalitionen har makten i överhuset (senaten). För att kunna stifta lagar, vilket kan vara bra om man ska föra en tuff reformpolitik, behövs majoritet i både under-, och överhus i Italien. Men då samarbetsviljan är allt annat än hög så är det är högst osäkert om man kommer lyckas få ihop en fungerande regering. Istället kan man behöva ett omval.
Klart är att resultatet av det italienska valet ger en oklar situation och framtid. Och att det folkliga missnöjet är stort. Från EU-håll försöker man dämpa de negativa effekterna och ekonomikommissionären Olli Rehn säger t.ex. att han har förtroende för italienska institutioner och ledare och han uppmanar dem att snabbt få till en lösning. Enligt uppgifter kan det dock dröja till mitten på mars innan officiella regeringsförhandlingar ens startar.
Sammantaget betyder detta mer politisk osäkerhet i ett läge där ett ekonomiskt misskött Italien, euroområdets tredje största ekonomi, behöver en stabil regering som kan driva igenom nödvändiga reformer. Osäkerheten får inte bara effekt i Italien utan det försvårar även den fragila återhämtningen i euroområdet.
